Brukar ni göra nyårslöften? Jag har inte brukat lova något, men när jag nu varit hemma ensam ett par dagar och småstädat här och var, undrar jag om det skulle vara dags för ett löfte.
Ni kanske gissar vad det handlar om? Jo, garn. Jag ska lova att inte köpa nytt garn i år.
Eller det är definitivt vad jag borde göra! Det finns nämligen nystan i två jättekorgar, en mindre korg, två stora byrålådor, kassar och påsar i klädhängaren i garderoben, i skrivbordslådan, för att inte glömma de otaliga vaserna med restgarn.
Och har man garn finns det damm – gråa o fluffiga kissekatter bakom dörrar och under sängen och mörkare, kompakta filtkorn på kläder, i sängen och, nu senast, på tallriken.
Det kan ju bara inte pågå så här!
Jag säger inte att det kommer att vara lätt. Har man en kreativ själ törstar man efter nya projekt och då, då måste man ju också köpa nytt garn. Hela tiden, tydligen!
Det finns ju många goda sidor med garnfasta. För det första sparar man pengar. Och kanske man så småningom igen kan ställa blommor i vaserna. Eventuellt bildas det mindre damm i hushållet.
Men det bästa är väl det att man är tvungen att återgå till gamla projekt och kritiskt bedöma om de ska överleva och stickas färdiga, eller om de ska få ett nytt liv som något helt annat.
Att ”ta vad man har” kittlar också kreativiteten. Nästa höst när det är dags för Stephen Wests sjal-KAL gäller det att plocka fram köksvågen och rota i gömmorna, för nytt ska det inte köpas! (Visserligen har jag lyckats med underverket två år i rad nu, men sjalarna vill inte bli färdiga…)
Hänger ni med i utmaningen? Observera att löftet endast gäller garnköp – andra stickprylar och mönster och böcker och tidskrifter får man köpa hur mycket man vill!