Vantar

63 dagar utan att köpa nytt garn

| KattiH
Till vänster min Prymachenko-inspirerade Slava Ukraini-vante.

Så har det plötsligt två månader + utan att jag köpt nytt garn. Hurra!

Fint jobbat för en garnberoende stickare, men kan ändå inte säga att jag är glad. De två senaste veckorna har varit ett nervöst bläddrande av nyheter på webben och har inte ens hunnit (eller kunnat koncentrera mig på att) sticka. Situationen i Ukraina oroar, tänker på alla dem som måste fly sitt hem men också på dem som av någon orsak inte kan fly och måste ta emot president Putins hat i person på plats och ställe.

Som finländare finns det också ett stråk själviskhet i min oro. Tror att vi som i tiderna de facto krigat mot vårt östra grannland har en rädsla – om än liten – i bakhuvudet om att vad händer till nästa. Vad händer om (när?) Putin blir klar med Ukraina? Ju längre det tar, desto argare kommer han att vara. Blir det då vår tur att fly?

Det värsta med situationen är att man inte kan vara helt säker på vad som hänt på riktigt. I dagens värld är alla som har en smarttelefon och tillgång till internet potentiella krigskorrespondenter eller propagandister, vilket gör det svårt att skilja mellan information och desinformation. PolitiFact har visat att många pressbilder är faktiskt redan gamla, en del från kriget år 2014, och att gamla ljudband återanvänds på nya filmsnuttar.

En nyhet som jag själv gått och funderat på är förstörelsen av ukrainska kulturskatter som ryska trupperna gjort sig skyldiga till. Muséet i Ivankiv sägs ha brunnit upp och ett trettiotal originalmålningar av ukrainska Maria Prymachenko lär ha förstörts. Eftersom president Putin talar om en kulturell införlivning av Ukraina i Ryssland, kan nyheterna mycket väl stämma. Risken finns också att museer plundras och konstverken förs i ”bättre förvar” till ryska museer.

Hur som helst, tittade närmare på Prymachenkos produktion och blev alldeles begeistrad. Vilken användning av färger! Hon var ju totalt orädd med penseln, damen! Starka gröna, lysande gula, ståtliga blåa och modiga röda toner blandas i perfekt harmoni på hennes dukar.

Det inspirerade också mig. Jag kan göra så lite för att hjälpa så tänkte jag skulle sticka ett par Prymachenko-inspirerade vantar. Som hjälp har jag hennes breda produktion och Reet Piiris bibel om estniska vantar.

Ett par vantar ändrar inget. Men det håller kanske tankarna i det som är viktigt. Vi får inte glömma Ukraina eller sluta hjälpa dem i nöd.

Slava Ukraini!

Järbos Julvantar 2020 – perfekt mönsterstickning

| KattiH

Jag har nu stickat ett par par av Järbos julvante årsmodell 2020 – en perfekt modell för en snöig vinter som denna!

Mönsterpartiets dubbla garn garanterar att du får ett par vantar som lämpar sig perfekt för till exempel ett snöbollskrig. Vanten är varm och fukten hålls borta.

Jag modifierade mudden en aning och stickade vriden resår och började med en lettisk fläta, men upplägget är ganska roligt i den ursprungliga version, testa den, det blir en rolig kant på mudden!

Lillkillen njuter!

Pssst, spännande MKAL börjar på fredagen – häng med!

| KattiH

Jag har haft äran att teststicka ett par alldeles härliga fingervantar för en mycket begåvad designer, Heidi Heinrichs.

Tyvärr kan jag inte publicera en bild på dem här, eftersom det är fråga om en mysteriestickning. Men jag rekommenderar den varmt; även om fingervantar så där allmänt kan kännas jobbiga, är anvisningarna enkla att följa (finns både på engelska och finska), och slutresultatet vackert. Mönstret är okomplicerat och består av enkla kablar som fortsätter ända till fingertopparna.

Nu har du en chans att utan kostnad delta i stickningen med start inkommande fredag 22.1. kl. 17 finsk tid i länken ovan. Efter 12.2 kommer du att hamna betala ett litet pris för mönstret, vilket nog är okej och prisvärt det också.

Jag lovar att du inte kommer att bli besviken! Kanske något som vändagsgåva åt din BFF?

Gårdsvantar för sen vinter

| KattiH

Här är de äntligen! Mina Westis-vantar. Hoppades på att vintern skulle fortsätta och åtminstone idag har det varit svinkallt med stormvind, så nu kom de lägligt.

Jag hade tänkt att vantarna skulle ha förtärt ens lite av mina gårdsyllen, men kakorna kar knappt minskat i storlek. Så gissa vad – det får bli fler av dem!

Westankärrs gårdsylle får bli nostalgisk vante

| KattiH
Finfint gårdsull från stugorten

 Jag tycks lida av en ovanligt stark startitis för tillfället – inget blir färdigt. Men det har blivit en massa nya projekt i stället!

Här har jag äntligen nystat upp två gaaaaaamla härvan gårdsylle från Kimito. Har köpt dem med den tanken att det kanske är från får som betat bakom vår stuga. Westankärrsfåren betade på öar där man sett en björn (?) eller en varg (?), och en av flockarna flyttades i trygghet till Wijk där vår stuga var.

Nu finns inte stugan längre, gav upp den i höstas. Så det är extra nostalgiskt att sticka de här. Till skillnad från många gårdsyllen känns den här mjuk och len… Och det bästa är att med tiden tovas vanten ihop och den blir ännu mjukare!

De här har jag lovat att sticka färdigt. Får se hur det blir!

Med indisk tumkil får du variation i vanten

| KattiH

Jag har äntligen vågat mig på en indisk tumkil efter alla år av istickningstummar och vanliga tumkilar.

Och det gick hur bra som helst!

Lite rymlig tumme blev det med mitt mönster, så jag fixade med intagningar nästan hela vägen – fann en bra passform, problemet är hur man ska kopiera samma känsla för den andra tummen?

Jag lade upp 44 maskor för vanten och gjorde så här:

  • Vänster hand: jag lämnade 4 maskor på sticka ett och flyttade alla andra på sticka två. Ökade en maska genom att lyfta upp tråden mellan 4 och 5 maskan och stickade den vridet.
  • Gjorde ökningar varje varv tills jag hade 22 maskor på sticka ett.
  • Lade tummaskorna (18 st.) på en tråd för att vänta
  • Stickade färdigt resten av vanten
  • Plockade upp tummaskorna + 2 maskor från vantkanten
  • Stickade tummen!

För att sticka den andra vanten blev maskantalet 11+11+18+4, och ökningarna gjordes på sticka nr 4.

OBS! Jag har inte stickat släta varv efter resåren, för jag var så ivrig att få testa på tummen. Det kan vara bra att sticka 2–4 varv innan du inleder kilen – det ska jag göra nästa gång.

Hejdå sockor, välkommen vantar

| KattiH

DSC_2673Efter julens hetsstickande av sockor tyckte jag det kunde vara dags för vantar – av garnresternas garnrester.

DSC_2677

Till min stora glädje erbjöd min julklappsbok ”Satumaiset silmukat” av Niina Laitinen (Otava 2019) också inspiration för handkläder. Och visst blev det ett roligt par av dessa flätstickade vantar!

Varma kommer de också att vara, garnet är tjockt och det täta flätmönstret ger luftig isolation för vintern.

Mönstret var lättstickat, ett stort plus för det. Det jag själv var en aning skeptisk för var maskantalet, det verkade stort (samma som jag har för damsockor med samma garn), och på bilden i boken såg vantarna stora ut. Lämnade därför bort ökningarna på den släta sidan av vanten och det blev bra så. Gillar känslan av att vanten sitter! ”Lösa” vantar känns som om de bara väntar på att trilla av.

Utöver vantarna innehåller boken en rad nätta sockor i flät- och spetsmönster. Positivt är att de skrivits för lite grövre garn (som Novitas 7 bröder), och det är synnerligen lätt att få tag på materialet samtidigt man gör uppköpen.

Håller också på med ett par restgarnsvantar med indisk tumkil – mer om dem senare i veckan!

Stickad Infinity Gauntlet – för att jag kan!

| KattiH

Lillkillen har beställt Thanos Infinity Gauntlet av mig redan flera år tillbaka (jag älskar hans tillit!).

Nu har jag äntligen hittat det perfekta garnet för den guldfärgade handsken – jag råkade gräva i min samling ”vilande arbeten” och se, vilken tur jag hade, ett supergult guldgult nystan var vad jag hittade! Stengarnen köpte jag i vintras när jag skulle bli på en längre sjukledighet.

Ännu saknas fingrarna och den sista gröna stenen från tummen.

Snart härskar avkomman hela världen!

Hur svårt kan det vara att sticka tummar?

| KattiH

Jag tycks ha fabriken igång, saker blir färdiga för en gångs skull!

Kollade i bloggarkivet och det är ganska jämnt ett år sedan jag stickat dessa som ersättare för mina älskade Stig-vantar som jag blev av med på stan en dag. Då hoppades jag på att tummarna skulle komma lika raskt till som den övriga vanten.

Nähä, ni gissar säkert hur det gick. Fick dem färdiga i går; båda vantarna var annars färdiga, med garnstumparna invävda och allt, men den gula vantens tumme saknades.

Kan inte fatta att jag inte fått den färdig tidigare!

Nu var det ju riktigt lämpligt för hösten 2019, ligger nämligen på soffan och tittar ut på terassen och undrar när knopparna i våra buskar ska slå ut.

Men kanske det är bättre sent än aldrig?