Så har det plötsligt två månader + utan att jag köpt nytt garn. Hurra!

Fint jobbat för en garnberoende stickare, men kan ändå inte säga att jag är glad. De två senaste veckorna har varit ett nervöst bläddrande av nyheter på webben och har inte ens hunnit (eller kunnat koncentrera mig på att) sticka. Situationen i Ukraina oroar, tänker på alla dem som måste fly sitt hem men också på dem som av någon orsak inte kan fly och måste ta emot president Putins hat i person på plats och ställe.

Som finländare finns det också ett stråk själviskhet i min oro. Tror att vi som i tiderna de facto krigat mot vårt östra grannland har en rädsla – om än liten – i bakhuvudet om att vad händer till nästa. Vad händer om (när?) Putin blir klar med Ukraina? Ju längre det tar, desto argare kommer han att vara. Blir det då vår tur att fly?

Det värsta med situationen är att man inte kan vara helt säker på vad som hänt på riktigt. I dagens värld är alla som har en smarttelefon och tillgång till internet potentiella krigskorrespondenter eller propagandister, vilket gör det svårt att skilja mellan information och desinformation. PolitiFact har visat att många pressbilder är faktiskt redan gamla, en del från kriget år 2014, och att gamla ljudband återanvänds på nya filmsnuttar.

En nyhet som jag själv gått och funderat på är förstörelsen av ukrainska kulturskatter som ryska trupperna gjort sig skyldiga till. Muséet i Ivankiv sägs ha brunnit upp och ett trettiotal originalmålningar av ukrainska Maria Prymachenko lär ha förstörts. Eftersom president Putin talar om en kulturell införlivning av Ukraina i Ryssland, kan nyheterna mycket väl stämma. Risken finns också att museer plundras och konstverken förs i ”bättre förvar” till ryska museer.

Hur som helst, tittade närmare på Prymachenkos produktion och blev alldeles begeistrad. Vilken användning av färger! Hon var ju totalt orädd med penseln, damen! Starka gröna, lysande gula, ståtliga blåa och modiga röda toner blandas i perfekt harmoni på hennes dukar.

Det inspirerade också mig. Jag kan göra så lite för att hjälpa så tänkte jag skulle sticka ett par Prymachenko-inspirerade vantar. Som hjälp har jag hennes breda produktion och Reet Piiris bibel om estniska vantar.

Ett par vantar ändrar inget. Men det håller kanske tankarna i det som är viktigt. Vi får inte glömma Ukraina eller sluta hjälpa dem i nöd.

Slava Ukraini!