Runt, runt, runt

Det har blivit färre inlägg på senaste tiden. Blev inspirerad av min slutförda Clooney-tröja så började ett nytt större projekt, Joji Locatellis Understated Sweater.

Är nu i det skedet att det bara blir räta maskor, varv efter varv efter varv… just inget att rapportera alltså.

Alla de andra arbetena har fått vänta. Tänkte lite böka i helheten idag, kanske jag får inspiration att slutföra nåt – eller fortsätta med något supergammalt!

Men den här som nu är på g, Jojis tröja. Har varit sugen på en boxformad grej redan länge; ville integöra samma Weekender som alla andra tycks ha gjort, och den här kom lägligt i Jojis och Veera Välimäkis Interpretations.

Garnet är från förra sommarens utflykt till Jyväskylä, ett härligt mjukt merinogarn av the Uncommon Thread i en härlig auberginefärgad nyans som de kommit på att kalla Aged Merlot (passar bra det också!).

Jag brukar inte gilla hösten och mörkret som kommer med den, men tror att den i år blir en aning mjukare tack vare den här…

Yes! Nu är min Clooney färdig!

Så är glad blir man när man stickat den sista maskan på en superhärlig tröja.

Jag är således på slutrakan med Clooney-tröjan. Ännu borde jag fixa garnstumparna och tvätta den.

Men sen är den färdig! (Medger nog att jag redan testkörde den på en promenad idag – supervarm är den, perfekt för den här iskalla våren!)

Certifierat organiskt garn blir scharlakansröd tröja

DC Garns Bio Shetland är ett drygt och förmånligt garn som passar bra till tröjor.

Jag har skärpt mig och stickat nästan hela andra ärmen på min Hidden-tröja av Veera Välimäki.

Garnet är BC Garns Bio Shetland – ett väldigt drygt och förmånligt garn med en alldeles härlig röd ton – den passar mig perfekt 🙂

Det är visserligen lite strävt, men jag har en väninna som stickat med samma garn och hamnat sprätta upp det hon stickat, och enligt henne blir garnet så småningom supermjukt…

Jag har varit nöjd med garnet, vilket är bra för jag köpte en massa nystan 🙂 Det kommer att bli lite över, just passligt för en mönsteryoke på någon härlig tröja.

Nu har det här sista nystanet visat sig vara en liten besvikelse (började en ny till den andra ärmen), har råkat på tre skarvar och är bara halvvägs med ärmen… Jag förstår att det kan finnas en skarv, men mer än det på ett nystan anser jag vara ett kvalitetsfel.

Nå, jag klarar mig säkert med det här också. Har tänkt få tröjan färdig till morsdag. Det betyder stickmaraton idag! Härligt, eller hur? Kanske ett glas vin där till.

Vad har du på stickorna som är nästan färdigt? Ska du hetssticka på veckoslutet?

Hip hip hurra, min Nutkin är klar!

Kan ni tänka er, nu är den äntligen klar!

Jag är så lycklig!

Liten kanske är den liten, men det behöver ju inte vara tröjans fel.

Passligt nog fick vi just sommarvärme, så jag får testa den ånyo på hösten. Eller kanske redan på midsommaren, vem vet?

fullsizeoutput_20d1

Snart, snart är min första tröja färdig!

Sleeve Island är blott ett minne, för nu är Nutkin-tröjans ärmar klara att sys ihop.

Sen är det bara att fixa halshålet och pressa fram- och bakstycket, sy ihop sömmarna och fästa ärmarna, och DÅ BLIR MIN FÖRSTA TRÖJA EVER KLAR!

Jag kan knappt vänta. Vänta på det stora misstaget, det lilla felet som får projektet att dra ut.

Eller nej, man ska tänka positivt. Visst får jag den färdig, kanske redan till morsdagen?

Låt oss alla hoppas på det.

Sleeve Island, här kommer jag!

De kallar det för ”Sleeve Island”, den sista etappen på stickade plagg. Trots ett härligt tropiskt klimat och vackra vita sandstränder lär havet runt Sleeve Island krylla av hajar.

Det här är mina andra ärmar så jag kan inte säga så mycket om hur svårt det är att sticka dem. Kanske lika svårt som tummar, kanske lättare.

Det jag undrar är varför ni som tycker att ärmar är svårt inte börjar med att sticka dem? Då när det alltså går. Det är precis vad jag gjorde för hundra år sedan när jag började min första ylletröja.

Det var annars det enda jag fick gjort, ärmarna.

Kanske det finns nån sorts förbannelse över ärmar?

Mera Malabrigo!

Vänner, jag är kär!

I det här garnet, nämligen: Malabrigo Arroyo. Samma garn användes för Askews me-sjalen och Kuru-koftan; nu har jag börjat Claire Mountains Nutkin-tröja med samma garn  – och det är bara så härligt att jag inte kan lägga ner min stickning.

Vilket i sig är bra, för en tröja är i mitt perspektiv ett väldigt stort projekt. Särskilt när denna Nutkin stickas i bitar – jag har ännu aldrig lyckats få en bittröja färdig. Aldrig.

Men kanske Arroyon hjälper med det? Tänk så skönt att kunna dra på sig den här med ett par tajta jeans till exempel. Eller en tuff liten kjol.

Och definitivt ett par höga stövlar!

 

Nöjdare än så kan man knappast bli?

fullsizeoutput_2007Voilà, voilà, nu är min Kuru-koftan färdig!

Förutom knapparna förstås… på bilden är tröjan inte blockad ännu, men den var så skön att jag måste dra på mig den ändå.

Nu har jag gått i två veckor med nästan bara den. Härligt mjuk och varm är den, och jag bara älskar färgen.

Annars så är det andra projektet med Malabrigo Arroyo-garnet. Första gången jag stickade något med garnet färgade det av sig alldeles hemskt, och måste använda ättika i sista sköljvattnet för att binda färgen.

Denna gång hade de behandlat garnet med något nytt medel, koftan luktade något fruktansvärt som våt men! Färgen satt i som den ska.

Jag är jättebelåten! Kunde ha den på mig hela tiden. Gömmer den i garderoben varje kväll så att inte katten ska hitta den.

Så ifall du letar efter en klassisk modell, pröva Kuru!