Hur svårt kan det vara att sticka tummar?

Jag tycks ha fabriken igång, saker blir färdiga för en gångs skull!

Kollade i bloggarkivet och det är ganska jämnt ett år sedan jag stickat dessa som ersättare för mina älskade Stig-vantar som jag blev av med på stan en dag. Då hoppades jag på att tummarna skulle komma lika raskt till som den övriga vanten.

Nähä, ni gissar säkert hur det gick. Fick dem färdiga i går; båda vantarna var annars färdiga, med garnstumparna invävda och allt, men den gula vantens tumme saknades.

Kan inte fatta att jag inte fått den färdig tidigare!

Nu var det ju riktigt lämpligt för hösten 2019, ligger nämligen på soffan och tittar ut på terassen och undrar när knopparna i våra buskar ska slå ut.

Men kanske det är bättre sent än aldrig?

Komplementfärgade ersättare på stickorna

DSC_2409Det fick bli randigt i komplementfärger denna gång för att ersätta Stig-vanten jag tappade förra veckan. Den andra vanten får omvända färger, gul botten med violetta ränder.

Det är en mall från en bok jag köpt redan länge sedan, kanske ett år sedan till julklapp åt mig själv, Tiina Kaarelas ”Puikkomaisterin lapaskirja”, Moreeni 2016.

fullsizeoutput_1bcaJag anser mig relativ van som mönsterstickare, men det här var en teknikövning i fingerfärdighet; den ena färgen stickas rät, den andra avigt. Det var rätt jobbigt till en början när de två garnen ville bara trassla in sig i varandra! På den ljusa versionen ser man bättre hur strukturen lever.

I övrigt tyckte jag mallen var väldigt tunt beskriven. Stickade först en vante i mellanstorlek, kom halvvägs och rev upp allt. Det bara funkade inte. Tillbringade kvällen med att stirra på beskrivningen och började sedan om med att sticka den minsta storleken. Det gick något så när som det skulle.

Men något positivt: de blir i alla fall jättelånga! Man behöver inte frysa om handlederna. Och visst är de snygga, när man nu äntligen fick till stånd dem.

Hoppas tummarna kommer i lika rask takt 🙂

fullsizeoutput_1bc9