7 dagar utan att köpa garn

| KattiH
Jaska mössan o veckans restgarn

Så har den första veckan av det nya året gått och jag har INTE köpt nytt garn.

Visserligen är det ganska lätt i det här skedet, för det finns en massa oöppnade härliga nystan att smaka på. Ännu har jag inte varit tvungen att ta till gamla arbeten eller använda rester och resternas rester.

Första veckans saldo: två mössor

Askews Me-mössa på en superbrud
Askews Me!

Vad har jag då arbetat med? Jo, jag har stickat en röd Jaska-mössa av Johanna Ylistö i Ullrike by Ankis härliga merino sock-garn. Färgen heter Love at First Sight – mer passande än så kan det inte bli! Jag älskar den röda nyansen och tycker att det är ett alldeles underbart garn att arbeta med; inte för mjukt och därför inte heller så elektriskt som det ibland blir med merino. Ni vet, slutresultatet kan se bra och jämnt ut, men ytan är hopplöst dammig, precis som plagget legat under sängen i ett par månader.

Det andra arbetet är en Askews Me-mössa av Stephen West – den började jag redan under mellandagarna, men fick den slutförd först efter nyår.

Mössan är stickad med dubbel svart Filcolana Arwetta och Louhittaren Luolas Väinämöinen Sport. Nystanet i färgen Klor hoppade på mig i vår lokala garnaffär Ilo senast vi oanande besökte den med min väninna, strax dryga hundra euro fattigare båda era.

Rester vecka 1

Kärleksröd Ullrike by Anki 56g
Svart Arwetta 57g
Grön Väinämöinen 44g

Stickat totalt: 156g mössa (drygt ett och ett halvt nystan garn förbrukat!)

Inför 2022 lovar jag…

| KattiH

Brukar ni göra nyårslöften? Jag har inte brukat lova något, men när jag nu varit hemma ensam ett par dagar och småstädat här och var, undrar jag om det skulle vara dags för ett löfte.

Ni kanske gissar vad det handlar om? Jo, garn. Jag ska lova att inte köpa nytt garn i år.

Restgarnsnystan i glasskål

Eller det är definitivt vad jag borde göra! Det finns nämligen nystan i två jättekorgar, en mindre korg, två stora byrålådor, kassar och påsar i klädhängaren i garderoben, i skrivbordslådan, för att inte glömma de otaliga vaserna med restgarn.

Och har man garn finns det damm – gråa o fluffiga kissekatter bakom dörrar och under sängen och mörkare, kompakta filtkorn på kläder, i sängen och, nu senast, på tallriken.

Det kan ju bara inte pågå så här!

Jag säger inte att det kommer att vara lätt. Har man en kreativ själ törstar man efter nya projekt och då, då måste man ju också köpa nytt garn. Hela tiden, tydligen!

Garnnystan på golvet

Det finns ju många goda sidor med garnfasta. För det första sparar man pengar. Och kanske man så småningom igen kan ställa blommor i vaserna. Eventuellt bildas det mindre damm i hushållet.

Men det bästa är väl det att man är tvungen att återgå till gamla projekt och kritiskt bedöma om de ska överleva och stickas färdiga, eller om de ska få ett nytt liv som något helt annat.

Att ”ta vad man har” kittlar också kreativiteten. Nästa höst när det är dags för Stephen Wests sjal-KAL gäller det att plocka fram köksvågen och rota i gömmorna, för nytt ska det inte köpas! (Visserligen har jag lyckats med underverket två år i rad nu, men sjalarna vill inte bli färdiga…)

Hänger ni med i utmaningen? Observera att löftet endast gäller garnköp – andra stickprylar och mönster och böcker och tidskrifter får man köpa hur mycket man vill!

Strukturfilten, ruta 12: att sticka muscher

| KattiH

Denna gång växer strukturfilten med en lapp med muscher, små stickade ”bollar” på en rät bakgrund.

  1. Lägg upp ett antal maskor som är delbart med 8 + önskat antal kantmaskor.
  2. Sticka önskat antal räta rader för att få en kant på lappen
  3. Sticka kantmaskorna och fortsätt med att sticka 7 maskor
  4. I 8:e maskan stickar du fem gånger så att första gången stickar en gång i maskan, gör ett omslag, stickar en gång till i samma maska, gör ett omslag, och stickar en tredje gång i samma maska.
  5. Vänd på arbetet, sticka 5 avigt
  6. Vänd på arbetet, sticka 5 rätt
  7. Vänd på arbetet, sticka 5 avigt
  8. Vänd på arbetet. Lyft två maskor avigt på den högra stickan, sticka tre maskor tillsammans, lyft maskorna från högra stickan över den stickade maskan.
  9. Upprepa från 3. raden ut fram till kantmaskorna
  10. Sticka kantmaskorna, vänd på arbetet.
  11. Sticka avigt, vänd. Sticka ett varv rätt, vänd.
  12. Upprepa 11.
  13. Sticka avigt, vänd. Börja om från 3., men i stället för att sticka 7 maskor stickar du 4, och börjar muschen i maska 5!

Stickglädje!

Återvinning av projekt som aldrig blev färdiga

| KattiH
Sockor för enfotingar? NEJ!

Det kommer ögonblick i livet då man måste medge att nä, det vad jag nu håller på med kommer aldrig att bli klart. Något gick snett under projektet och i stället för att slutföras förvandlas de till evighetsprojekt.

Projekt som tynger vårt samvete nånstans i bakgrunden och tär sakta men säkert på våra energinivåer.

Jag har en hel del sådana stickningar. Mössor, sockor och babykläder som ligger kvar i ett limbo och bara samlar damm. Samtidigt finns det ett konstant behov för garn för alla nya idéer som föds.

Som till exempel tröjan till elvaåringen som påbörjades när han var nio månader. Eller sockorna till förre pojkvännens mor och mössan som var hetaste modet för sju år sedan.

Jag vet inte hur ni har det, men jag känner nog ett sting i hjärtat när jag letar efter garn och hittar inget ”ledigt”, för det finns en massa halvfärdiga saker som tar upp både utrymme och garn.

Halvfärdiga saker stickade av dyra, fina, handfärgade garn i bästa fall. Eller värsta, borde man kanske hellre säga.

Därför har jag bestämt mig för att börja återvinna garn. Riva upp sånt som aldrig kommer att bli färdigt och använda garnet till något annat som KANSKE blir det.

Ett bra exempel är ”Birds of a Feather”-sjalen som jag redan hade tappat hoppet med. Rev upp den första versionen och stickade om den – och nu har jag stickat en till åt min syster! Av nyköpta garn dock…

Sockorna här intill är gjorda av ett alldeles underbart garn som jag nu rivit upp två gånger. Tredje gången gillt, får man väl önska; början av nystanet hade redan fått en lite lurvig ton, men det får vara, nu ska det här stickas bort.

Vidare har jag fått lov att medge att sonen redan tio år sedan vuxit ur sina babykläder som aldrig blev färdiga. Ifall han en dag får barn får jag helt enkelt starta om och köpa nya garn. Eftersom garnen är härliga merinogarn och inte kliar, kanske det blir mössor i stället. Vem vet vad jag kommer på? Är dock lite tveksam med den ljusgröna nyansen på garnet…

Och alla dessa sockor till enfotingar? Onödigt att spara dem när man tappat bort mönstret eller funnit något lustigt med det. Bort, bort!

När inser du att ditt stickprojekt aldrig blev av? River du upp saker du stickat klart men aldrig använt? Visst är det lite tokigt att samla på allt möjligt i skåp och skrymslen. Så varför inte återanvända garnet till något annat?

Hur gör du?

Det blev endast en bebbe för mig – och nu är han redan 11!

3x inspiration i sommarvärmen

| KattiH
En Birkin-tröja i blått föds

Semestern närmar sig och jag har en miljon idéer om vad jag ska lägga upp på stickorna till nästa.

Gröna mohairgarnkakor från Nurja i Tammerfors

Keseran Pasaran

En del har jag redan tvinnat vidare på och igår nystade jag ett par härvor Nurja-affärens härliga mohair till kakor. Visst är det en härlig nyans av grönt? Ser mig redan i en smal svart kjol med min nya Keseran Pasaran-tröja (Laine nr 11) och högklackade svarta stövlar… mmm!!!

Annars om grönt garn – tycker det är extremt svårt att hitta vackra, rena nyanser av grönt. Det finns en massa mossiga, brutna toner, men de sitter liksom inte in i min färgvärld. Så alltid när jag hittar en bjärt klargrön härva slår jag till! Har du upplevt samma?

Vet ni annars vad Keseran Pasaran betyder? Det är en feliknande figur i japansk mytologi vars fysiska framträdande är fluffigt och lätt – lite som mohairen den stickas med! Legenden säger att möter man en Keseran Pasaran följs man av god tur och lycka. Det kan man knappt tacka nej till?

Birds of a feather

Fick min egna Birds of a Feather-sjal färdig och började genast på en rosa version åt min syster – eller färdig och färdig, garnstumparna hänger fortfarande i kanten på sjalen, men tycker jag kommit så långt att man kan kalla det för färdig redan. Eller vad tycker du?

Birds of a Feather-sjalen nr 2 föds ur garn från Nurja i Tammerfors

Sjalen är annars perfekt för tv-stickning; har tittat på flera fotbollsmatcher (det är EM på g!) och det går bra att köra på med alltid räta maskor.

Har funderat på sjalens namn en hel del och googlade det till slut; det kommer antagligen från ordspråket ”Birds of a Feather Flock Together”, vilket skulle kunna översättas som ”Lika barn leka bäst”. Inte så illa för två syskon, eller hur?

Ensamt kunde Birds of a Feather betyda ”av samma skrot och korn”. Ännu mer slående!

Garnen kommer här också från Nurja i Tammerfors. Det är inte bara till salu i butiken utan har dessutom färgats där.

Birkin Sweater

En annan härlighet som jag gått och suktat länge på är Birkin-tröjan från Laine nr. 2 (huvudbilden uppe på sidan). Alltså relativt länge nu… men nu är den på gång den också! Vilket är jättebra, för jag har valt att tröjan blir mörkblå. Det gäller att sticka nu när det finns dagsljus – på hösten ser man inget längre. Åtminstone inte med mina halvsekelsögon… visst blir den fin!

Jag har valt samma BC Garns Bio Shetland som jag använt i min s.k. ”Clooney”-tröja. Det är lite strävt i stickningsskedet, men mjuknar upp när man använder plagget. Clooneyn är min absoluta favorit och bar den säkert 6 dagar av 7 förra vintern. Vilken tur att vi hade en smällkall vinter!

Vad har du på stickorna den här sommaren? Eller tycker du att det är för varmt för mjuka handarbeten i denna värme (idag tillsvidare bara 22, men de har lovat 26 till eftermiddagen!).

Kisscirkus med kissekatt

| KattiH

Vi har en liten sjukling hemma – hon har skadat ena framtassen och måste stanna inne några dagar.

Vilket lett till olyckligt jamande, långa stunder i min famn (händer annars aldrig) och ett evigt törnande mot saker och ting med lampskärmen hon måste ha runt huvudet.

Och kiss lite här och där. I bokhyllan i arbetsrummet, på tambursmattan (fy usch så det stank!) och, värst av allt, i en hög med tidningar som låg bredvid min säng.

Tidningar kanske låter bra, det är ju lätt att städa undan. Dem slänger man i soporna och så torkar man upp resten.

Ett men dock. Överst i högen låg min älsklings-Laine, den som jag stickat flera modeller ifrån. Och som jag tänkt använda ännu för flera nya projekt.

Nu ligger tidningen på terrassen i solen, sprayad med luktdödarspray. Visserligen hade jag tänkt börja med Birkin-tröjan först på hösten, men det här hade jag inte planerat… Kanske jag måste skaffa en helt nyt tidning. Hoppas nr 2:an ännu finns att få!

Tur som är hade jag lyft undan sjalen jag arbetar på för tillfället!

Ibland måste man börja om

| KattiH

Ibland går det inte som man tänkt sig, och då måste man börja om.

Jag har lagt upp maskorna för Andrea Mowrys ”Birds of a Feather”-sjal för ett par år sedan. Men det blev bara inte bra.

Nästan ja, me något skavde som en liten sten i skon. När jag började sjalen blev jag varnad över att inte sticka för spänt mohairpartierna. Som följd blev mina mohairstycken låååååååånga och flufffffffffiga, helt i obalans men resten av sjalen.

Dessutom stickade jag med alldeles för stora stickor. Dels var sjalen lös, dels ännu lösare – inte alls så som jag hade hoppats på.

Så en vacker dag inte för länge sedan rev jag upp allting. Älskar garnen och tycker att Mowry varit före sin tid med att kombinera fluff med tajt singel-garn. Jag skulle definitivt göra om den, inte använda garnen till något annat.

Och jag bara älskar hur sjalen ser ut nu!

Man ska lyssna på sig själv och lita på sitt omdöme. Jag planerar redan en annan i toner som skulle passa min syster ❤

Birds of a Feather hittar du i Laine Magazine nr 2 från år 2017.

Farbror Vincents garnbox

| KattiH

Vet ni vad det här är? Jo Vincent van Goghs garnbox. Han använde garnen för att testa olika färgkombinationer för sina målningar och sparade på det viset dyra målarfärger.

Vi känner Vincent som en färgsprakande konstnär. Men i början av sin karriär representerade han mer den traditionella nederländska grådaskiga stilen, kolla fast in hans tavla Potatisätarna (vet inte men figurerna får mig att tänka på tidningen MAD).

Den kulörta stilen fann han först i Paris. Han insåg att om man målade med komplementfärger (färger som är motsatta varandra i färgcirkeln) förstärkte färgerna varandra, eftersom kontrasten då blev maximal.

Ta hans otaliga självporträtt till exempel: håret ser rölligt ut, men om man tittar nära består det på många målningar av penseldrag av både rött och grönt. Det gröna gör ytan levande och får det röda att lysa.

Men att blanda färger på en duk blev dyrt. Därför mallade han färgerna med garn. Som handarbetsmänniska vill man nästan se garnslingorna i penseldragen… 🙂

Ett verkligt geni han där, Vincent! Om du åker till Amsterdam nångång kan jag varmt rekommendera van Gogh-museet.

Pojkvänströjans förbannelse, myt eller sanning?

| KattiH

I stickningssfären talas det mycket om förbannelsen som ligger över det att man stickar en tröja till sin pojkvän (eller säkert vilken som helst x-vän). Nämligen så är ett förhållande som inte ”bekräftats” officiellt dömt att lösas upp ifall den man älskar får en handstickad tröja av en.

Webben är full av artiklar som funderar på om det hela verkligen stämmer. Håller själv som bäst på att sticka en tröja åt min man och måste medge att jag googlat temat av rent intresse 🙂

Själv har jag resonerat så här:

  • En handstickad tröja är värdefull på många sätt. Materialkostnaderna kan överraska en som inte stickar, även om man väljer ett förmånligare garn. Få ovigda uppskattar garnkvaliteten så mycket att de förstår insatsens värde. Dessutom kan man fundera på att om är redo att lägga ner hundratals euron på sitt eget plagg, men hamnar fundera på om hens är värd några tior, kanske hen själv inte står så högt på ens prio-lista?
  • Att sticka för hand tar tid. Det blir inte färdigt genast, och det finns ju så mycket annat intressant att sticka… Det behövs tålamod av båda parter! I värsta fall drar projektet ut så länge att förhållandet kanske hinner ebba ut.
  • Alla kroppar är lite olika. Man måste ofta prova ett halvfärdigt arbete flera gånger för att hitta rätt passform. Ibland måste man kanske riva upp stora bitar. Det här var något som min man tog väldigt hårt – jag vet inte om jag lyckades lugna ner honom när jag försökte övertyga att det hör till leken. Nu väntar han i alla fall redan på sin tröja!

Stämmer förbannelsen? Knappast. Vi har en tendens att skyffla över skyldigheten för otäcka saker såsom ett kraschat förhållande på någon eller något annat än oss själva.

Orsaken kan ju vara att hen aldrig ville ha en tröja? Eller om hen inte gillade färgen eller modellen? Bäst lyckas ett tröjprojekt om man jobbar tillsammans på det. Man kan diskutera färger, former och material. I bästa fall blir båda förälskade i arbetet.