Festivalsjal på stickorna

Jag håller som bäst på med festivalsjalen från Jyväskylä – Treelight shawlen av Susanne Sommer.

Det är egentligen ett väldigt enkelt patentmönster, så ifall du inte stickat patent tidigare, kan jag rekommendera modellen (ifall man får tag på den annanstans?).

Jag har använt restgarn, så jag har snäppet vildare färger än på den officiella versionen.

Det är bara att jag inte är riktigt säker på om jag gillar det jag ser… fattar inte hur jag kommit att köpa dessa garn över huvudtaget. Nu tycks de inte passa ihop med något.

Men kanske man inte ska säga hej förrän man maskat av. Det blir en icord-kant på det hela, så kanske det funkar sen också. Som bekant kan superfult bli supersnyggt när det väl är färdigt… vi får väl bara vänta och se!

Många bäckar små – överblivna Arroyon i bruk

Jag har redan en längre tid känt ett sug för Andrea Mowrys Nightshift-sjal.

Och hur perfekt är det inte att det blev lite Arroyon kvar från både Nutkin-tröjan och Kuru-koftan?

Men sorgligt nog hamnade jag köpa två nystan med mera neutrala färger för att binda samman helheten.

Tycker det funkar bra hittills. Modellen är enkel att sticka och resultatet blir snyggt. Härligt murrigt till hösten! Behöver ingen ny kappa när jag kan piffa upp min look med den här!

Midsommar igen

Ibland måste man medge att man har fel. Då ska man ta ett steg tillbaka och begrunda vad som gick fel och, när man samlat lite energi, börjar man om.

Jag sprättade upp min förra Midsummer Rose -sjal. Gillade inte garnet, en sjal ska vara mjuk, tycker jag. Färgen var jag inte heller nöjd med; tyckte rött passade bättre till dena ultrafeminina modell.

Men värst av allt var handstilen. Stickade med allt för stora stickor, så spetsen blev ihålig.

Nu med treans stickor och Isagers smått lurviga aplacka 2-garn smälter mönstret vackrare samman.

Det här blir bra!

Ibland går det jämnt ut!

Jag har fått färdigstickat min Suriously Holey-sjal! Och kolla så litet det blev kvar av huvudfärgen.

Jag måste säga att det är ett tecken på hög professionalism av designern (Stephen West alltså!) det blev inget över, men det tog heller inte slut i mitten.

Lagom är bra. Anvisningarna var också lättlästa, även om de var på engelska. Rekommenderar varmt Wests alla mönster. Westknits are the best knits!

(Mer bilder från sjalen när jag ångat den!)

Stickning i härlig oktobersol

Så här vackert vart det ännu i veckan på Åland när jag under en paus frenetiskt stickade bort alla skrivarspänningar i nacke och axlar.

Följande morgon var det redan mycket gråare… och i samma anda märkte jag att jag gjort ett fel för tre varv sedan.

Nu tänker jag på solen och försöker fundera ut ett sätt att fixa det utan att hamna sprätta upp fem timmar arbete.

Vet inte om det kommer att funka.

Men i alla fall sken solen!

Härliga hösttoner

Tre stickade, tre kvar. Har nu nystat de tre återstånde härvorna till min Suriously Holey-sjal.

Snart får jag ta itu med de här härligt höstliga färgerna! De påminner mig om grönsakssoppa och gulnande askar. Mustiga smaker och härliga höstdofter.

Oj så jag ska njuta!

Jej, jag är med i min första mysteriestickning!

Min stickkompis har fått lockat mig med på en så kalla MKAL, en mysteriestickning där man nästan dagligen får anvisningar om vad man ska sticka till nästa.

Det är fråga om Anna Johannas Shake it up-sjal på Ravelry, och vår tanke har varit att använda garn från våra ymniga samlingar.

Jag har valt tre nystan Hedgehog Sock-garn, alla väldigt smaskiga i sig men som kombination, ja, det återstår att se. Genien och Banana Legsen smälter här ihop nästan lite för väl, men den tredje blågröna ”Potluck”-blandningen får mig att tänka.

Vi får se vad det blir! Ta en titt på Ravelry, anvisningarna finns att få både på finska och engelska.

Tredje gången gillt med Suriously Holey

Här är den, min sorgliga mullvad till Suriously Holey av Stephen West.

Sorglig för att det är nu för andra gången jag sprättar upp en bra början – först hade jag på något mystiskt vis lyckats tappat en maska, och andra gången hade stickat en extra ögla i ena ”ögon”-hålet.

Grr. Men vad gör man annat än börjar om?

Midsommarrosens tid

Vi har med min stickkompis känt ett sug för Midsummer Rose-sjalen från sommarens Laine magazine.

På veckoslutet var det dags att lägga upp maskorna. Jess!

Bara att… det är inte alls ett lätt mönster att läsa. Jag som alltid tittar på bilderna måste ta mig till de skrivna beskrivningarna, tänk er det. Och flera gånger har jag måstat stanna upp för att fundera på hur det riktigt går.

Och… garnet är jag inte heller riktigt nöjd med. Färgen jo, men Louhittaren Luola känns som ståltråd efter Arwetta-mössan förra veckan.

Nå väl, det blir väl bra bara man håller på tillräckligt länge!

(Hoppas vi.)