Efter julens hetsstickande av sockor tyckte jag det kunde vara dags för vantar – av garnresternas garnrester.

Till min stora glädje erbjöd min julklappsbok ”Satumaiset silmukat” av Niina Laitinen (Otava 2019) också inspiration för handkläder. Och visst blev det ett roligt par av dessa flätstickade vantar!

Varma kommer de också att vara, garnet är tjockt och det täta flätmönstret ger luftig isolation för vintern.

Mönstret var lättstickat, ett stort plus för det. Det jag själv var en aning skeptisk för var maskantalet, det verkade stort (samma som jag har för damsockor med samma garn), och på bilden i boken såg vantarna stora ut. Lämnade därför bort ökningarna på den släta sidan av vanten och det blev bra så. Gillar känslan av att vanten sitter! ”Lösa” vantar känns som om de bara väntar på att trilla av.

Utöver vantarna innehåller boken en rad nätta sockor i flät- och spetsmönster. Positivt är att de skrivits för lite grövre garn (som Novitas 7 bröder), och det är synnerligen lätt att få tag på materialet samtidigt man gör uppköpen.

Håller också på med ett par restgarnsvantar med indisk tumkil – mer om dem senare i veckan!