Häromdagen fick jag en, inte direkt spydig, men på ett visst speciellt sätt menande kommentar om att jag skulle slösa bort min tid på stickning. Att det på något vis skulle vara improduktivt att sitta och vifta med stickorna.

Det fick mig att fundera på varför jag stickar.

Det är rätt att i mitt fall är stickningen ibland improduktiv i det avseendet att det är sällan jag får färdigt ett par sockor.

Men det är inte det som är poängen i hela grejen.

Jag har en väldigt livlig verksamhet i min CPU. Att hålla på med repetitiva små rörelser lugnar ner tankeverksamheten. Det är mitt sätt att meditera. Och att samtidigt skapa något nytt konkret är väldigt belönande. Jag gör något, även om jag bara sitter still (vilket annars måste vara en kulturell defekt; varför kan man inte bara vara utan att göra något och få njuta av det? Varför måste man få dåligt samvete av det?).

Ofta lägger jag på en film samtidigt som jag arbetar. Den brukar snurra i bakgrunden, och jag lyssnar på den, samtidigt som jag följer med stickanvisningarna. Sällan tittar jag så noga på dem. Jag kunde kanske byta ut filmerna till ljudböcker för att vara mer effektiv, men är det så det ska vara? Att man måste vara heleffektiv hela tiden?

Dessutom skulle inte den här bloggen finnas om jag inte stickade!

Har du någon speciell orsak varför du stickar?