Det krävdes då inte mycket för att få det här paret färdigt!

Det enda jag gjorde var att fästa några garnändor och att sticka en tumme – den andra hade jag faktiskt redan stickat, men märkte det först när den nya tummen var färdig. De var dock helt opar, så gjorde om den gamla tummen.

Tyckte det blev riktigt snyggt. Och det bästa är att vantarna passar perfekt åt lillen!

Tänk vilken tur att jag hittade dem nu – just passligt till våren. Hade först tänkt föra dem till Frälsisen, men det är ok så här också. Det fanns ett antal andra lite mer ofärdiga vantar som säkert är för små när de blir klara. Och eftersom min son är minstingen i släkten så, ja, kanske det blir ett paket till Julgrytan.

Oj vad det var skönt annars att få bort de här från korgen för oavslutade projekt. Den känns ibland mer som en begravningsplats än ett mellanlager för gamla börjor. Kanske jag tar en spurt nu och stickar bort allt som ligger omkring och samlar damm?