Babyfilten ja jobbat från julen är nu färdig.

Den blev slutligen rätt härlig; som en vintrig norsskenshimmel.

Nu återstår att vänta på när vi får träffa bebben.

Han kommer att växa upp till att avsky filten. Ni vet, så där som man själv hatade allt från sin barndom (eller är det för att jag växte upp på 70-talet?); allt var fult.

Egentligen blev allt gammalt tufft först när man själv blev vuxen. Kanske det var varma minnen som kröp fram nånstans och med nostalgins magi trollade bort alla minnesbilder om brun sammet och beige manchesterbyxor. Förlät de roströda hängslena.

Här är den nu, bebbens kommande hatobjekt. Den kommer att följa honom från barnvagnens värme till den blåsande kylan i pulkan, kyssa honom godnatt och hälsa välkommen på morgonen.

Välkommen lillen! Filten väntar på dig!