Stickning har lärt mig en massa. Teknik förstås, men också annat; framför allt har jag lärt mig att vara snäll med mig själv.

Vad menar jag med det? Jo, när man inte kan något från första början och är allt som oftast så trött och okoordinerad att man inte orkar läsa anvisningar, blir det lätt en hel del fel.

Då har man två alternativ: att göra om, eller så accepterar man misstagen.

Det senare är inget dåligt alternativ. Helheten kan vara superb trots små skavanker. Inget är ju perfekt.

Livet är inte perfekt. Och det blir inte det heller fastän vi hur skulle göra om saker på ett bättre, mera fullständigt sätt.

Så jag har blivit snällare med mig själv. Inte pursnäll ännu, men en bra bit på vägen. Små brister och tokigheter i mönstret kan ge charm och djup i det färdiga arbetet.

Slutligen är det ju fråga om handarbete. Misstag hör till.

Så var du också snäll med dig själv! Det gör livet lättare!