Jag har blivit utmanad.

Det kom helt oskyldigt när vi var på väg tillbaka till kontoret efter lunchen.

”Kunde du inte ta det här året som ett år då du slutför alla dina pågående projekt?”

Jag svär, mitt hjärta hoppade över ett slag.

”Avsluta ALLA mina pågående projekt?”
”Ja. Tänk vad skönt. Hur bra du skulle känna dig…”
”ALDRIG I LIVET!” kvider jag. ”Då kunde jag ju inte börja något nytt! Det finns ju så många oavslutade arbeten…? Måste jag?”

Hon skrattar, vänligt, åt min upphetsning.

”Men kunde du ens tänka tanken?”

Ja. Jag har funderat på det. Och BINGO, ett par sockor är nu slutförda. I äkta finsk ylle, från fåren vid vår sommarstuga. Så flottigt garn att fingertopparna mjukades upp.

De är sköna. Yllet är strävt, så jag tror att det beror mest på den bubbliga känslan av att ha slutfört något. Att ha nått mål. Att ha lyckats.

Skönt egentligen. Tack för utmaningen – jag lovar inget. Men du fick mig att fundera.