Har burit omkring ett handarbete som lunch- och kaffepausstickning de senaste veckorna.

Det är fråga om ett yllegarn som kanske inte är bland de skönaste – ifall man alltså bortser allt fett som fastnar på fingertopparna när man stickar, vilket ju är rätt skönt, man behöver inte använda handkräm – det är fullt av stickor och strån och strävt är det också.

Men det kommer från en gård nära vår stuga: för ett år sen hade vi Westankärrs-lamm på bete bakom huset för det lär ha funnits en björn i trakterna runt gården. Flockarna gick otrygga på sina sedvanliga betesmarker, så ett dussin var inhyrda intill oss.

Jag gillar tanken av att ullen till sockorna kanske kommer från ett av fåren som vi klappat. Eller kanske det rentav kommer den som rymt från stängslet och kom emot på bastustigen?

Vem vet. Men som tanke värmer den extra mycket.